Varifrån kommer saltet?
Salt är ett av de absolut vanligaste mineralerna på jorden. De väldiga haven på vår planet rymmer fyra miljoner kubikmil salt och i berggrunden finns ytterligare miljontals ton. Beroende på vilket sätt man utvinner saltet talar man om havssalt, stensalt och vakuumsalt.
Havssalt
Det är i haven det mesta av saltet finns. Människan har sedan urminnes tider hämtat salt därifrån. En metod för framställning av havssalt, som använts i många århundraden, är att låta havsvatten avdunsta i ett slags grunda dammar som kallas saliner. Man lägger flera saliner i rad efter varandra och leder vattnet från salin till salin. För varje salin blir salthalten i vattnet högre än i den förra. Eftersom vatten avdunstar snabbare ju saltare det är, går processen fortare så här än om man skulle låta vattnet avdunsta bort i bara en salin. Man skördar saltet ungefär en gång om året. Efter skörden tvättar man saltet, torkar det och silar det för att få fram olika kornstorlekar. På platser där klimatet inte är tillräckligt varmt och torrt för avdunstning av det här slaget framställs ibland havssalt genom att man tar in havssalt i stora pannor och försiktigt värmer dem underifrån så att vattnet avdunstar. Så framställs till exempel det goda Jozo Maldon Sea Salt som framställs i byn Maldon i England.
Stensalt
Stensalt bryts i saltgruvor. Saltdepåerna i underjorden är rester av försvunna hav. Havsvattnet har avdunstat och saltet har veckats in i berggrunden när jordskorpan har rört sig. På sina ställen kan de här saltlagren vara mycket djupa. I Tyskland finns exempelvis 1000 meter djupa lager, och även i Polen och Danmark finns stora saltfyndigheter. Innan stensaltet brutits, när det forfarande finns kvar under jord, brukar man kalla det för bergsalt. Stensalt används framför allt till vägsalt för snösmältning och som råvara för vakuumsalt.
Gruvorna där saltet brutits blir tack vare den geologiska sammansättningen idealiska förvaringsplatser för ömtåliga saker, som kan ta skada ovan jord. I nedlagda gruvor finns numera arkiv, frimärksamlingar, pälsar och petroleumprodukter. En del gruvor har också blivit populära turistmål. Europas största saltgruva, Wieliczka-gruvan, finns utanför Krakow i Polen. Den har under årens lopp utvecklats till en fascinerande labyrint med gångar på 12-13 mil, tre katolska kapell, ett sanatorium och tusentals andra gruvrum. Eftersom akustiken är fantastisk har man ibland konserter nere i gruvan. Wieliczka-gruvan är med på Unescos världsarvslista.
Vakuumsalt
Vakuumsalt är bergsalt som man har raffinerat. Man pumpar ner rent vatten i stora saltfyndigheter och löser upp saltet till en saltlösning. Denna saltlösning renas från föroreningar med speciella kemikalier och man låter sedan vattnet koka bort antingen under tryck eller under vakuum (undertryck). Man får då ett salt som är i stort sett 100% ren natriumklorid. Med hjälp av kokningen kan man dessutom styra storleken på saltkornen, så att man kan få grovkornigt eller finkornigt salt, beroende på vad man vill ha det till. Ett sätt som används för att bryta bergsalt är genom borrning. Produkten man får då är just vakuumsalt. Det man gör är att man borrar sig ner i saltlagret i berggrunden och sprutar ner vatten. Saltet löser sig i vattnet och man tar upp lösningen genom ett annat rör. När vi i Sverige pratar om vakuumsalt menar vi oftast bergsalt som är brutet på detta sätt. Eftersom vakuumsalt är så rent är det mycket användbart. Man har det till mat, kemisk industri, avhärdning, lantbruk, fiskeindustri och mycket, mycket annat.



