Stensalt

Stensalt bryts i saltgruvor. Saltdepåerna i underjorden är rester av försvunna hav. Havsvattnet har avdunstat och saltet har veckats in i berggrunden när jordskorpan har rört sig. På sina ställen kan de här saltlagren vara mycket djupa. I Tyskland finns exempelvis 1000 meter djupa lager, och även i Polen och Danmark finns stora saltfyndigheter. Innan stensaltet brutits, när det forfarande finns kvar under jord, brukar man kalla det för bergsalt. Stensalt används framför allt till vägsalt för snösmältning och som råvara för vakuumsalt.

Gruvorna där saltet brutits blir tack vare den geologiska sammansättningen idealiska förvaringsplatser för ömtåliga saker, som kan ta skada ovan jord. I nedlagda gruvor finns numera arkiv, frimärksamlingar, pälsar och petroleumprodukter. Till exempel. En del gruvor har också blivit populära turistmål. Europas största saltgruva, Wieliczka-gruvan, finns utanför Krakow i Polen.   Den har under årens lopp utvecklats till en fascinerande labyrint med gångar på 12-13 mil, tre katolska kapell, ett sanatorium och tusentals andra gruvrum. Eftersom akustiken är fantastisk har man ibland konserter nere i gruvan. Wieliczka-gruvan är med på Unescos världsarvslista.